R.I.P Min Älskade Snobben<3



Saknar Dig Snobben<3:
Den 18 Feb 2009 så kom du till världen. De va den dagen du blev så speciell av dig. De fanns ingen katt som kunde va som dig o du va mammas lilla bebis hela tiden. Minnen hur rolig o mysigt vi har haft de kommer alltid att finnas kvar o jag kan inte fatta att du e borta. Mamma ringe o berättade att du hade sprungit bort o hade fortfarande inte kommit hem än. Mina tårar blev mer o mer o jag vill verkligen att du skulle komma hem o va dig själv igen. 3dagar senare så stod de något på mammas o pappas msn så fick mig att bli chockad. Mamma sa: Du vill inte veta vad som har hänt med Snobben. Men de vill jag verkligen veta. Hon skrev man inget av mig kom in i skallen va hon skrev så jag ringde upp o hörde att mamma va lessen. Mina tårar ran bara ner från min kind när mamma berättade va du hade vart med om o att du kom hem helt blodig o ditt ena bak ben va sönder trasat o benet va av o alla nerver o senor o blod ådror. Mamma sa att hon ringde till vetrinären o de skulle kosta 20.000kr för att ta bort ditt ben o ge dig ett liv på 3ben. Kan inte fatta att dom är såna jävla idioter som tar så mkt betalt. Skulle de inte kostat så mkt så hade du fått left nu men du hade några få timmar kvar innan de va dags o blunda o ta sista andetaget o bli den vackraste ängel som finns i världen. Men jag va inte hemma o fanns vid din sida o gosade med dig för en sista gång o mina tårar kommer alltid rinna o saknaden kommer va enorm stor o de fick mig att hata GUD för han tog dig i från mig. Jag kan inte klara mig utan dig o allt känns så jävla jobbigt just nu. Jag hoppas pappa säger att jag få ta en sista farväl av dig när jag kommer hem o ger dig min stora puss o säga hur mkt jag älskar dig o hur mkt jag kommer att sakna dig o låta mina tårar falla på dig o jag hoppas att din själ kommer att finnas hos mig hela tiden o att jag få känna att du fortfarande finns hos mig. Att du inte försvinner helt min älskade Snobben. *Tårarna rinner som en blod nu så mkt saknar jag sig babe* Jag önskade att jag va hemma så kanske du aldrig hade sprungit bort o jag känner en stor skuld att de är mitt fel. Men jag kommer alltid tänka på dig min ängel de ska du veta. JAG VILL HA DIG TILLBAKA SNOBBEN! Den 18 Januari 2010 blev du en ängel!<3<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0